- Project Runeberg -  Världens herre /
137

(1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Judith

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 137 -

\igt sändebud från Achmet-Bey; den andra såg även allt
jämt i honom den misstänkte förrädaren, spionen, och
observerade alla hans rörelser med ovänliga blickar.

I alla fall hade de, som förklarat sig för Albert, vida
mer fördel av sin goda tanke. Albert var angelägen
om att vinna kabylerna för sig, och då han i
själsegenskaper var dessa bergens söner vida överlägsen, så
lyckades han snart att ernå ett visst intellektuellt välde
över dem. Han låt påskina, att han fordom för
Achmet-Bey företagit vidsträckta resor, och kabylerna,
liksom barn, vilka ej varit längre än i sin födelseort,
brun-no av längtan att få höra något om den främmande
världen. Albert berättade för dem örn Konstantinopel,
där han en gång fordom varit, om Egypten, om
Italien, om världens under. Han förkortade med sina
berättelser resan for sitt sällskap, och förstod så väl att
lägga sina ord efter deras fattningsförmåga, att han
nästan alltid omgavs av en svärm nyfikna åhörare. Han
skildrade seder och bruk hos främmande folkslag, till
och med hos de otrogna, bland vilka han levat, och
det lyckades honom att ingiva kabylerna en viss aktning
för dessa kristna, som de förr hade hatat och förföljt
såsom gigaurer. För honom själv var dessa berättelser
en vederkvickelse. Han påminde sig det förflutna; de
härliga dagar av hans tidigaste ungdom, då han med
Frans d’Epinay och andra vänner, sorglöst
genomströvade världen, då hans fader levde, och då han med
stolthet ännu bar namnet Morcerf. Huru hade icke
allt förändrat sig sedan dess!

Även kabylerna å sin sida drogo försorg om
underhållningen. Hästen är arabens avgud, på honom lever
han, på honom använder han flera omsorger än på sin
hustru. Nästan alla araber äro djärva ryttare. Därför
var det vanligt, att, innan man uppslog en lägerplats,
utförde man en mängd ryttarelekar och konststycken. Än
jagade kabylerna med sina fladdrande mantlar genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldherr/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free