Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mormonbruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 62 -
Dock tala ni först! Men tala franska, ty det är visst ert
modersmål.
- Ja, jag är franska. Fastän bekännelsen av min
skuld bliver mycket svår, skall den dock bliva min
försoning. Jag är dotter till en fransk general. Hans
naturliga dotter. Han var redan gift med en skön och
älskvärd fru, efter vad man sagt mig, då han lärde
känna min moder. Hon var tyska, så vitt jag vet.
Dotter till en tysk general, som under kejsardömets krig
trätt i fransk tjänst. Jag vet detta endast genom några
antydningar av min fader. Jag har aldrig själv sett min
moder. Sannolikt var hon fattig och nöden tvang
henne, att ingå en förbindelse som aldrig kunde bliva
helgad av äktenskapet. Denna förbindelse har jag att
tacka för min tillvaro. Min moder tror jag dog strax
efter min födelse. Kanhända att min fader verkligen
hade älskat henne, eller att han älskade mig - nog
av, han lät giva mig en uppfostran som om jag varit
hans äkta dotter. Jag blev uppfostrad i ett kloster vid
Paris, mitt ibland döttrarna till landets förnämsta
familjer.
Jag uppnådde sjutton år. När fråga blev att jag
skulle lämna klostret, fröjdade jag mig däråt. Ty jag
tillstår att jag genom umgänget med väninnor, som sett
mer av världen, fick starkt begär att även göra mitt
inträde i densamma. Även längtade jag att få umgås
med män. Jag hade sett endast gammalt folk. Unga
män kände jag endast genom böcker och målningar,
och de voro där förföriskt nog framställda, för att reta
min fantasi. Åtta dagar före min avgång ur klostret
trodde jag mig märka att förestånderskan betraktade
mig hälften medlidsamt, hälften skyggt. Men jag
aktade ej därpå. Först vid avskedet blev jag
uppmärksam på, att hon sade: Jag önskar er Guds välsignelse,
fröken! Er vandring genom livet skall ej bliva lätt!
Dock lade jag på dessa ord ej särdeles vikt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
