- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
510

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ungefår trenne veckor efter detta uppträde
sväf-vade Algernon Sidney, fredligt åtföljd af sin
motståndare Scylla, på Kattegats spegel. Aftonsolen
kastade sitt purpursken öfver hafvet. En lätt bris
fyllde segeln.

På Algernon Sidneys akterdäck syntes en liten
grupp, som under tystnad betraktade den i fjerran
försvinnande svenska kusten, tills den sista punkten
af densamma dykade under synranden. Då höjdes
ur deras hjertan en gemensam suck, och de sträckte
sina armar mot öster, mot fäderneslandets flyende
stränder.

Men Algernon Sidneys muntra besättning
hurrade, svängde sina hattar och hissade, som deras
kapten befallt, den svenska flaggan bredvid den
holländska.

Den lilla gruppen bestod af Vanloo, fru Agnes,
Ingrid, Ellen och Adolf Skytte.

Vanloo hade hem tat fru Agnes från den
tillflyktsort, han förskaffat henne på Seland.

Intet rykte om de händelser, som timat, sedan
hon lemnade sitt sorgliga hem, hade nått hennes
fristad, och Vanloo hade beslutat, att de skulle
för-blifva en hemlighet, tilldess en ny lycka hunnit för
Agnes uppspira under vård af hans broderliga
kärlek och hennes själsfrid blifvit stark nog att icke
rubbas af en återblick på det dystra förflutna.

Sorgliga minnen förmå ej slita bandet mellan
fäderneslandet och de barn, som måste lemna dess
strand... de förmå det ej, äfven om hoppet om en
lyckligare framtid på en annan kust förenar sin
makt med deras. Detta erforo de alla, som nu voro
samlade kring Vanloo; men de hade en tröst i
hvarandras kärlek, och skiljsmessans bitterhet kändes
blott som ett vemod, ljuft blandadt i känslan af
deras sällhet.

Skeppet fortsatte sin kurs mot vester. ♦. mot
vester, mot deras framtids land riktades allas blic-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free