- Project Runeberg -  Fribytaren på Östersjön (2. uppl.) /
496

(1866) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

träda inför mina ögon, men deruti har jag bedragit
mig. Nå, desto bättre. Låt nu höra hvad ni har
att säga! . . . Men dessförinan blott en fråga: hvart
ämnar ni föra mig?

— Jag återvänder till Stockholm, för att
öf-verantvarda er åt lagen, svarade Vanloo.

— Godt, detta väntade jag och har ingen
vidare fråga att göra. Jag är nu idel öra, fullt förvissad,
att ni skall förskona mig från alla slags
salvelsefulla deklamationer. Ni är af samma ämne som
jag: vi äro blott stöpta i olika former. Ni går till
ert mål med listens, förställningens, förräderiets
vapen, jag med den öppna kraftens... Ah, Vanloo!
er blick krossar mig icke, ert hån skall ej förmå
att bringa mitt blod i svallning. Jag har dukat
under för mitt öde, och ni är blott doss usla
verktyg. Bevekelsegrmadorna till ert handlingssätt
käu-ner jag icke och vill numera icke heller söka
ut-ransaka dem.

— Ni har, svarade Vanloo med värdighet, —
intet behof att ransaka derefter, ty de skäl, som
skulle förmå mig eller hvilken som helst att
uppträda mot en menniska, sådan som ni, ligga i öppen
dag. Ni har förklarat samhället krig och är hvars
mans fiende. Undra således icke deröfver!

— Nej, nej, jag undrar alldeles icke . , . Jag
tänker i detta ögonblick endast på de stunder, då
ni som gäst vistades under mitt tak.

— Mina tankar, genmälde Vanloo, —
sammanträffa der med edra. Jag är beredd att gifva er en
förklarning . . .

— Verkligen? utbrast Drake. — Ni är alltför
nedlåtande. Lägg blott en enda liten gnista hån i
edra *ord, mynher, och de skola underbart svalka
mitt hjerta. Jag å min sida vill gå er nedlåtenhet
till möte och anhålla om en droppe vin: jag känner
den törst, som plär åtfölja sårfebern.

Vanloo kallade på en af sina män och lät denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:01:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrfribyt/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free