Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är isynnerhet Renan, som framhållit
antagonismen mellan det naturvetenskapliga och det
konstnärliga sättet att betrakta världen och uttalat den
mening, att det förra åskådningssättet skall skada
och tillintetgöra det senare.
Jag delar för min del de farhågor, som
vidkomma industrialismens förhållande till skönhetslif
och konst. Likväl icke i den mening, att jag fruktar
att industrialismen skulle för alltid förgifta
skönhets-lifvets källor och göra konstens tillvaro omöjlig,
utan endast i den mening, att konsten väntas af en
stor och ödesdiger historisk kris, hvarunder hon
antagligen skall lida, men hvarur hon skall framgå
med bevarad lifskraft till måhända högre öden än
historien hitintills har tillmätt henne. Men hvad åter
vidkommer de faror, som från vetenskapens sida
förmenas hota konsten, så anser jag dem för
ingenting annat än tomma hjärnspöken. Den helleniska
tidens och sedermera renässansens store konstnärer
voro på sitt område icke endast fantasimänniskor,
utan också vetenskapsmän, så nämligen, att de tänkte
öfver sin verksamhet, sökte utfinna dess grunder,
experimenterade och uppgjorde teorier. I det
tekniska af sin konst voro de mera lärde än nutidens
artister. Om Lionardo da Vinci och Michel Angelo
har man med rätta sagt att de voro vetenskapliga
snillen och det af väldig art. Har deras kalkylerande
och reflekterande hindrat dem att varda konstnärer,
beundrade af sin samtid och beundrade af
eftervärlden? Shakspeare var en analyserande och
resonerande psykolog; har detta förminskat den konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
