Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. I hvilket man får se, att Robur beslutar sig för att besvara en vigtig fråga, som ställes till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och sedan? . . . — inföll Onkel Prudent.
Klockan var sex på eftermiddagen, då man
passerade Sierra Nevada genom Truckipasset, genom hvilket
jernvägen går. Det återstod nu endast trehundra
kilometer att tillryggalägga för att uppnå om icke
San-Fransisco, så åtminstone Sacramento, hufvudstaden i
staten Californien.
Så stor var emellertid den hastighet, som bibringats
Albatros, att före klockan åtta hufvudstadens tornspiror
stucko upp vid horisonten i vester för att snart försvinna
vid motsatta horisonten.
I detta ögonblick visade sig Robur på platformen.
De båda kollegerna trädde fram till honom.
— Ingeniör Robur, — sade Onkel Prudent, — nu
äro vi vid Amerikas gräns! Vi antaga, att detta skämt
då också skall få sin gräns . . .
— Jag skämtar aldrig, — svarade Robur.
Han gjorde ett tecken. Albatros sänkte sig hastigt
mot jorden, men på samma gång antog den sådan fart,
att passagerarna nödgades taga sin tillflykt till hytterna.
Knappt hade dörren till deras hytt stängts efter
de båda kollegerna, förrän Onkel Prudent utbrast:
— Aldrig så litet till, så stryper jag honom!
— Man måste försöka fly! — inföll Phil Evans.
— Ja! Kosta hvad det kosta vill!
Ett doft brusande trängde nu till deras öron.
Det var hafvets brus, då det slog mot klipporna på
stranden. Det var Stilla hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
