Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. I hvilket ett stillestånd i fiendtligheterna uppgöres mellan presidenten och sekreteraren vid Weldoninstitutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vankades det eder, grofva ord och fruktansvärda hotelser,
utslungade mot denne Robur — hvilken likväl alls icke
borde vara mannen att röras af sådant, om han i
privatlifvet visade sig vara densamme, som då han uppträdde
i Weldoninstitutet.
Emellertid började Frycollin visa allt tydligare
tecken till illamående. Vare sig nu att han kände kramp
i magen eller kramp i lemmarna, så vände och vred han
sig på ett alldeles jemmerligt sätt.
Onkel Prudent trodde sig böra göra ett slut på
denna gymnastik genom att skära af repen, som bundo
hans händer och fötter.
Kanhända han fick skäl att ångra sig. Nu börjades
en oafbruten klagolåt, i hvilken ångestens qval blandade
sig med hungerns. Frycollins hjerna var icke mindre
angripen än hans måge. Det skulle vara svårt att
afgöra hvilken af dessa båda organer, som har största
skulden till hvad den stackars negern led.
— Frycollin! — skrek Onkel Prudent.
— Master Onkel! . . . Master Onkel! — svarade
negern mellan två förtviflade skrik.
— Det är möjligt, att vi blifva dömda att dö af
hunger i detta fängelse. Men vi äro beslutna att icke
duka under, förrän vi uttömt alla upptänkliga resurser
att förlänga vårt lif.
— Äta mig? — skrek Frycollin.
— Som man alltid gör med negrer vid liknande
tillfällen! Således, min käre Frycollin, gjorde du klokast
uti att så litet som möjligt påminna oss om din tillvaro.
Och Frycollin fruktade verkligen på allvar att blifva
använd som medel att förlänga tvenne existenser, hvilka
tydligen voro dyrbarare än hans. Han inskränkte sig
derför till att sucka och jemra sig in petto.
Emellertid förflöt tiden och hvarje försök att spränga
dörren eller väggen förblef fruktlöst. Det var omöjligt
att komma underfund med hvad denna vägg var gjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
