Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJUNDE KAPITI.ET
157
före min onkel. Han hade till och med stannat några
ögonblick för att sätta packningen till rätta på sin rygg,
och denna omständighet återkom i mitt minne. Just i
detta ögonblick måste jag hafva gått vidare.
— Utomdess, — tänkte jag, — har jag ett säkert
medel att inte gå vilse, en ledtråd i denna labyrint, som
inte kan brista, min trogna bäck. Jag behöfver blott
följa den uppför dess lopp, så skall jag ovilkorligen
återfinna mina följeslagares spår.
Denna tankegång gaf mig nytt mod, och jag
beslöt att utan ett ögonblicks dröjsmål åter begifva mig
å stad.
Huru välsignade jag ej nu min onkels förutseende,
då han hindrade jägaren att tillstoppa den öppning, ban
gjort i granitväggen! Nu skulle denna välgörande källa,
efter att hafva läskat oss under färden, leda mig genom
gångens slingrande krökningar.
Men innan jag gick uppåt, tänkte jag, att en
tvagning skulle göra mig godt.
Jag böjde mig derför ned för att doppa min panna
i Hans-bäckens vatten.
Må man döma om min häpnad!
Jag kände en torr och jemn granit! Bäcken flöt ej
längre vid mina fötter!
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Min förtviflan kan ej beskrifvas! inga ord på
menskligt språk kunna uttrycka mina känslor. Jag var
lefvande begrafven, med utsigt att dö af hungerns och
törstens qval.
Hvad denna klippa förekom mig förtorkad!
Maskin-messigt förde jag mina brännheta händer öfver marken.
Men hur hade jag kommit att öfvergifva bäckens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
