Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19 - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugUÅTTonde kapitlet
125
icke misstaga sig derpå, men han tillslöt ögonen,
förmodar jag, och fortsatte sin väg med oförminskad hastighet.
Detta var en envishet, som gick öfver alla gränser,
och jag fördrog den icke längre. Jag upptog en
fullkomligt bibehållen snäcka, som tillhört ett djur
ungefärligen liknande nutidens Oniscus, gick derefter fatt min
onkel och sade till honom:
— Se hit!
— Ja, — svarade han lugnt, — det är skalet af
en crustacé, tillhörande trilobiternas försvunna slägte.
Ingenting vidare!
— Men sluter ni inte deraf? . . .
— Detsamma som du sjelf? Jo, fullkomligt. Vi
hafva lemnat granitbädden och lavans väg. Det är
möjligt, att jag har misstagit mig; men jag blir inte
förvissad om mitt misstag, förr än jag uppnått yttersta
ändan af detta galleri.
— Ni gör rätt i att handla så, min onkel, och jag
skulle gilla er, om vi inte hade att frukta en mer och
mer hotande fara.
— Hvilken då?
— Brist på vatten.
— Vi få indela det i bestämda rationel’!
TJUGONDE KAPITLET.
Det var verkligen nödvändigt att lefva på
förknappning, ty vid aftonmåltiden fann jag, att vårt förråd icke
kunde räcka längre än tre dagar. Och dertill kom det
ytterligare obehaget, att vi hade ringa förhoppning om
att träffa på något källsprång i dessa lager från
övergångsperioden.
Under hela den följande dagen sträckte galleriet
sina oändliga bågar framför oss, och vi framtågade nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
