- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
100

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

tit,ti jordens medelpunkt

Klockan sju på aftonen hade vi klättrat uppför de
tvåtusen stegen i denna trappa, och hade nu utsigt öfver
en upphöjning af berget, ett slags grund, hvarpå
kraterns egentliga kon hvilade.

Hafvet utbredde sig tretusen tvåhundra fot
nedanför oss; vi hade öfverskridit den eviga snögränsen, som
på Island icke ligger högt upp, till följd af klimatets
beständiga fuktighet. Kölden var ganska stark och vinden
blåste hårdt; mina krafter voro uttömda. Professorn såg
att mina ben vägrade göra tjenst och beslöt, oaktadt
sin otålighet, att stanna, hvarför han gjorde tecken åt
jägaren, som skakade på hufvudet och svarade:

— Deruppe.

— Det tyckes, som vi nödgades stiga högre upp, —
sade onkel, och frågade derefter Hans om anledningen
till hans svar.

— "Mistour", — sade vägvisaren.

— Ja, mistour, — upprepade en af isländarne i
temligen uppskrämd ton.

— Hvad betyder detta ord? — frågade jag oroligt.

— Se! — sade onkel.

Jag rigtade mina blickar nedåt slättlandet. En
ofantlig kolonn af pulveriserad pimsten, sand och dam
höjde sig hvirflande som ett skydrag och fördes af vinden
mot den sida af Sneffels, vid hvilken vi höllo oss; detta
mörka förhänge, utspändt framför solen, åstadkom en
stark skugga, som föll på berget. Om denna pelare
böjde sig, skulle den oundvikligen rycka oss in i sina
hvirflar. Detta fenomen, som förekommer temligen ofta,
då vinden kommer från glaciererna, har på isländska
erhållit namnet "mistour".

— "Hastigt, hastigt", — ropade vår vägvisare.

Utan att förstå danska, begrep jag, att vi måste så

fort som möjligt följa Hans, hvilken började kringgå
kraterns kon, men på sned, för att derigenom underlätta
marschen. Snart slog pelaren ned öfver berget, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free