- Project Runeberg -  Till Jordens Medelpunkt /
59

(1894) [MARC] Author: Jules Verne With: Gustaf Erik Adolf Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åttonde kapitlet

59

Den 11 kunde vi pejla Cap Portland. Vädret var
då klart och tillät oss att se Myrdals Jökul, som
dominerar det. Udden består af en bergklint med branta
sluttningar, som står alldeles enstaka på stranden.

Valkyrian höll sig på vederbörligt afstånd från kusten,
seglande utefter densamma mot vester, midt igenom
talrika hopar af hvalar och hajar. Snart syntes en
ofantlig, genomborrad klippa, hvarigenom hafvet ursinnigt
brusade fram. Vestmans-öarna tycktes uppstiga ur
oceanen, liksom utsådda klippor på den klara ytan. Från
detta ögonblick höll skonerten ut till sjös, för att på
godt afstånd dublera Cap Reykianäs, som bildar Islands
vestra spets.

Den höga sjögången hindrade min onkel att gå upp
på däck och njuta anblicken af dessa djupt inskurna, af
sydvestvindarne piskade stränder.

Fyrtioåtta timmar senare, efter det skonerten
nödgats fly med strukna segel för en storm, upptäckte man
i öster kumlet på Skagens udde, hvars farliga klippor
sträcka sig långt ut i hafvet. En isländsk lots kom om
bord, och efter tre timmars förlopp ankrade Valkyrian
framför Reykiavik i Faxa-fjorden.

Professorn kom ändtligen upp ur sin hytt, något
blek, något medtagen, men lika entusiastisk och med ett
uttryck af tillfredsställelse i sina ögon.

Stadens befolkning, som lifligt intresserade sig för
ankomsten af ett fartyg, med hvilket hvar och en
väntar någon sändning, samlade sig på kajen.

Min onkel hade brådtom att lemna sitt flytande
fängelse, för att icke säga sitt sjukhus. Men innan han
lemnade skonertens däck tog han mig med sig för-ut
och utpekade med fingret ett högt berg med två
spetsar på vikens norra strand, en dubbelkon, betäckt med
evig snö.

— Sneffels! — utropade han, — Sneffels!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:57:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vjjordmed/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free