Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Undergång eller räddning. Ayrton tillkallad. Vigtig öfverläggning. Det är icke Duncan. Misstänkt fartyg. Man vidtager försigtighetsmått. Fartyget nalkas. Ett kanonskott. Briggen kastar ankar inom synhåll från ön. Natten inbryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— visade sig andra menniskor oförmodadt i närheten af
ön, på detta ständigt ödsliga haf!
Man kunde icke längre tvifla derpå! Ett fartyg låg
der! Men skulle det styra utåt hafvet, eller skulle det
söka hamn? Inom några timmar skulle nybyggarna
säkert få veta, hvad de hade att hålla sig till.
Sedan Cyrus Smith och Harbert genast ropat in
Gideon Spilett, Pencroff och Nab i Granite-Houses stora
sal, hade de meddelat dem, hvad som tilldragit sig. Efter
att hafva fattat kikaren, rekognoscerade Pencroff
horisonten, och sedan han stannat vid den utvisade punkten —
d. v. s. den, som gjort den omärkliga fläcken på det
fotografiska negativet, sade han med en röst, som vittnade
om en ytterlig belåtenhet:
— Tusan dj-ar, det är mycket rigtigt ett fartyg!
— Kommer det till oss? — frågade Gideon Spilett.
— Omöjligt att säga något med visshet ännu, —
svarade Pencroff, — ty blott masterna synas öfver
horisonten, och man ser ej en smula af skrofvet.
— Hvad böra vi göra? — sade den unga gossen.
— Vänta, — svarade Cyrus Smith.
Och under en temligen lång stund förblefvo
nybyggarna tysta, öfverlemnade åt alla de tankar, alla de
sinnesrörelser, alla de farhågor, alla de förhoppningar, som
denna tilldragelse uppväckte hos dem — en tilldragelse,
den allvarsammaste, som inträffat efter deras ankomst till
Lincoln-ön.
Nybyggarna befunno sig emellertid icke i samma
belägenhet som dessa, på en ofruktbar holme öfvergifna
skeppsbrutna, hvilka aftvinga en styfmoderlig natur en
ömklig tillvaro och oupphörligt gnagas af behofvet att
återse bebodda land. I synnerhet Pencroff och Nab,
hvilka funno sig på en gång så lyckliga och rika, skulle
icke hafva lemnat sin ö utan saknad. De voro dessutom
skapade för detta nya lif på denna lilla fläck, hvilken så
att säga blifvit civiliserad genom deras intelligens. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
