Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Vintern. Ullens valkning. Valkqvarnen. En fix idé hos Pencroff. Hvalfiskbarderna. Hvartill en albatross kan tjena. Framtidens bränsle. Top och Jup. Stormar. Förödelse i ladugården. Utflygt till Brandgås-träsket. Cyrus Smith ensam. Undersökning af brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musslin, skotskt kasimir, rips, sattiri, orleans, alpacka,
kläde, eller flanell — det var "Lincoln-filt", och
Lincoln-ön räknade ännu en industri mer.
Nybyggarna fingo alltså goda kläder och tjocka
täcken, hvarför de utan fruktan kunde motse vintern
1866 — 67.
Den starka kölden började låta känna af sig inemot
den 20 Juni, och till sin stora ledsnad måste Pencroff
uppskjuta arbetet på båten, hvilken emellertid för alla
händelser skulle blifva färdig till den stundande våren.
Det var matrosens fixa idé att göra en
höflighetsvisit på ön Tabor, ehuru Cyrus Smith icke gillade denna
färd, föreslagen blott af nyfikenhet, ty synbarligen var
ingen hjelp att finna på denna öde och säkert så godt
som ofruktbara klippa. En färd på hundrafemtio mil i
en relativt liten båt öfver ett okändt haf, detta ingaf
honom städse en viss fruktan. Om man, efter att väl hafva
kommit ut på oceanen, fann det omöjligt såväl att uppnå
Tabor som att återvända till Lincoln-ön, hvad skulle det
blifva af slupen midt i detta Stilla haf, så rikt på
olyckshändelser?
Cyrus Smith samtalade ofta med Pencroff härom,
och han fann hos matrosen en temligen besynnerlig
envishet att företaga denna färd, en envishet, hvarför den
oförvägna sjöbussen kanske ej gjort sig rigtig reda.
— Till sist, min vän, — sade ingeniören en dag
till honom, — vill jag emellertid göra dig uppmärksam
på, att, sedan du sagt så mycket vackert om Lincoln-ön,
sedan du så många gånger förklarat, hur ledsen du skulle
bli, om du nödgades öfvergifva den, är du nu den första
att vilja lemna den.
— Ja, lemna den blott för några dagar, — svarade
Pencroff, — för blott några, herr Smith — blott för så
lång tid, som behöfves att fara fram och tillbaka, att se,
hvad som fins på den der holmen!
— Men den kan inte gå upp mot Lincoln-ön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
