Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OVERKLIGA BLOMMOR
jag bara för att det lät så bra. Jag har lust att
bedra mig själv ibland. Jag längtade inte efter
ensamheten. Den tvangs på mig som en alltför
trång klädnad som jag nu försöker att trivas i.
Det är därför jag går på Johannes’ kyrkogård.
Människorna där i gravarna äro alldeles tysta,
de ha varit döda i så många år. De ha ingenting
att säga mig. Och nu vill jag att de skola tala,
att de skola berätta om alla de ensamma, vilka
liksom jag ha strövat omkring där uppe. Jag vet
att de måste ha funnits. Marken riktigt bränner
av deras såriga och trötta fötter. Nej, jag vill
inte tänka på dem. Jag behövde ju bara ta några
steg, och jag är vid en bilstation och kan fara
till en sommarrevy eller något annat gyckel. Men
jag gör det inte. Och ändå tycker jag om att
vara åskådare, bara åskådare och icke
medspelande.
Det där skrev jag för ett par dagar sedan.
Puh! Nej, jag vill vara medspelare. Jag har visst
varit det många gånger och så plötsligt dragit
mig undan, förstörande därigenom utan vett och
2Ö2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
