Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR SA GOD ! — TACK!
Hon bad att han ett visst klockslag på kvällen
skulle skaffa en bil till bakporten av hotellet.
Där skulle de två komma och stiga in.
Rundström såg ned på sina blanka skor. Han
förstod mycket väl vad hon menade, fast hon
tydligen ej vågade säga det. Hon tänkte rymma
med den där herrn. Det var nu också ett påhitt.
Men han, Rundström, hade ju ingen rätt att
varna någon.
Hans mun slöts och mungiporna drogos till det
diskreta leende han brukade använda, när han
sträckte fram en särskilt pepprad nota. Det var
inte fråga om Martina nu — det var fråga om
fröken Löf kvists flykt i natten och hennes lycka.
— Ja visst, ja visst, svarade han hövligt på
hennes prat.
Hon kunde åtminstone sagt något om Martina.
De hade ju suttit i samma klassrum i många år.
Men nu hade hon väl glömt det. Martina skulle
blivit glad om hon fått en hälsning bara. Men
sådant var väl inte att begära.
— Glöm alltså inte bilen, sade fröken Löfkvist
och lade åter fingrarna på sina röda läppar.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
