Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER EN VINTERMÅNE
— Du fryser ju, sade Raoul medlidsamt.
Och först nu kände Gudrun att hon frös.
— Det gör då rakt ingenting, sade hon, men
det kom i en liten förskrämd snyftning.
Hon hade burit sig illa åt. Nu skämdes hon.
Raoul tog av henne vantarna och började gnida
hennes händer.
— Vi måste fara vidare, sade han fundersamt.
Om vi vända och ta av åt det där hållet, kanske
vi komma ner till sjön och då är det inte långt
kvar.
Så började de på nytt. De voro vita av snö.
När de skakade litet på sig, regnade snön av
dem.
— Stackars liten, vad du arbetar, sade Raoul
med öm röst tätt intill Gudrun.
Det var som om något hett och gott kommit
henne nära och ville smälta snön omkring dem.
— Varför sprang du din väg? frågade han
vidare, och åter var den där ömma rösten tätt
invid hennes öra.
— Ingen brydde sig om mig, svarade Gudrun
uppriktigt.
IOl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
