- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
309

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -   Ur »Bref till Roderik»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREF. 309

XVI.

Maj 1875.

Jag föreställer mig, att du mottager dessa mina rader
på din prästvigningsdag - kanske den viktigaste bland
alla dina dagar före dödens dag. Jag ville ej gärna,
att du denna dag skulle vara utan alla påminnelser
om din gamle vän Wikner. Du hälsade mig genom J., att
äfven grafvarne om våren pläga bringa blommor. Du sade
därmed sant. I viss mening är jag en graf, ty det är
mycket, som i mig blifvit begrafvet, så att det för
människor måste se ut, som om det blifvit dödens rof
... Men jag har en fast tro på uppståndelsen. Jag
till och med tror, att döden och begrafningen är
en synvilla, som den lefvande tron korrigerar. Jag
tager därför min tillflykt till tron. Jag tror, att
jag älskar dig, d. v. s. när jag tror, så vet jag,
att jag det gör. Då vet jag, att både du och jag
tillhöra ett annat rike och en annan värld än denna,
som först förde oss tillsammans; och där är du min vän
och jag din i högsta och innerligaste mening. Detta
är för mig ej ett blott tillkommande: det är ett
närvarande, men beslöjadt, och slöjans bortryckande
är ett framtida. För öfrigt är det allt ett Guds verk
i Kristus. Han är hufvudet, vi äro lemmarne. Men min
naturliga människa förgås - o, må hon gärna förgås! -
det naturliga känslolifvet försinar. Jag har på åratal
ej erfarit en djupare, mänsklig känsla med två eller
tre undantag: vid min moders dödsbädd och graf samt
vid en liten skolgosses dödsläger, hvars sista suck
jag mottog. Jag förstår däraf, att döden är den enda
makt, som ännu frigörande kan beröra min naturliga
varelse; och sedan dess vet jag ingen plats, där jag
känner mig bättre till mods än vid en dödsbädd. Där
känner och ser jag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free