Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mig törstar! (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BUNDEN FORM.
F
Mig törstar!
(1861).
låfängt, fåfängt! Jorden äger Intet, som kan släcka
branden Af de kraf, dem evigheten Ristat i mitt bröst
med eldskrift. Om en krona ock jag satte På min hjässa
och i purpur Klädde guldomstrålad skuldra, Brann dock
elden under purpurn, Kyldes ej af kalla guldet. Och om
fattigdomens koja I sin trånga famn mig slöte, Blef
den mäktig dock att rymma Alla evighetens fasor. Och
om hän till söderns dalar, Där i zenit solen glöder,
Mina steg sin bana ledde; Om Saharas bleka sandfält,
Där ett grönklädt strå ej trifves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
