Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag af kulturens offerväsen (1880) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURENS OFFERVÄSEN. 249
jaga framåt bildningens förfiningssida. För mitt här
förelagda syfte har det varit mig nog att påpeka,
att bildningen sådan hon nu är, kräfver sina offer;
och det menar jag, att man kan säga ja till äfven ur
den synpunkten, att de naturliga behofven och de genom
kulturen framkallade träda i konflikt med hvarandra.
Endast ett enda slag af offer vill jag tillägga att
tala om. Det offer, jag nyss berört, innebar för många
våldsamma kval, emedan det nära berörde villkoren
för en sund kroppslig tillvaro. Det offer, jag nu
skall tala om, har icke samma omedelbara förbindelse
med det kroppsliga lifvet, men på det område, dit
det hör, bringar det sig lidanden, dels uttalade,
dels förtegna, och af ett oberäkneligt djup. Hvad
som framkallar dessa lidanden är dock icke, som
man skulle kunna tro, en djäfvul eller en fallen
ängel: det är en fromsint och välmenande, ehuru
något enfaldig ängel, som bär det mycket oskyldiga
namnet induktion. Vi veta af den formella logiken,
hvad in-duktionen uträttar. Den sluter ifrån hvad som
gäller i något eller några fall af en viss sort till
att detsamma gäller i alla fall af den sorten. Om
det t. ex. gäller i alla för mig bekanta fall,
att människor hafva hufvud, så sluter jag däraf,
att alla människor hafva hufvud, äfven de, som jag
aldrig sett. Genom denna operation går min uppfattning
öfver från enskilda rön till allmän regel. Nu är
det så, att all bildning sträfvar att bringa allt
under allmänna regler eller att åt allt gifva en
allmängiltig form. En medveten eller omedveten
induktion användes därvid dagligen och stundligen
såsom medel. Lyckligtvis är det nu också så, att
ju högre och klarsyntare den ande är, som besjälar
bildningen, desto samvetsgrannare sker in-duktionen,
och desto mindre blifva dessa olyckor. Men begäret
att hinna fram till den allmängiltiga regeln är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
