- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
172

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hederlige väfvaren i Korinth (1878) Saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172 DEN HEDERLIGE VÄFVAREN I KORINTH.

sköldemärke ville han icke vidare fästa sig vid; han
ville vända sitt sinne ifrån en så fåfänglig sak; och
(Jet gick så mycket lättare, som han, hur han vände
sig, ständigt hade det på ryggen.

Men spann gjorde han, spann ideligen ur sig själf,
och fastnade någon mygga i hans väf, så åt han opp
henne. Det var nu en gång hans natur, att han måste
äta, och därför spann han nya nät, så snart de gamla
voro sönderblåsta.

- Se hur han ständigt spinner ur sig själf - sade
de förbigående - det är äckligt och tröttsamt att se
på: det är icke undervisande och värmer icke heller
hjärtat.

Det tycktes spindeln stundom vara ett hårdt tal,
ty han kunde icke låta bli att äta, och så behöfde
han nya nät, när de gamla gingo sönder. Också mente
han, att han åtminstone icke hade stulit det garn,
som han spann ur sig själf.

Och, som sagdt, han hade beslutit att vara
religiös. Och för hvar gång han hörde ett hårdt tal,
tänkte han: jag måste stiga upp på öfverkanten af
mitt nät och tillbedja. Han mente nämligen, att den
allra högste bryr sig om spindlar. Det var enfaldigt
af honom; men med det att han blef förvandlad, hade
han mist något af sitt sunda mänskliga förstånd,
och doften af hans gamla mystik-väfvar hade stigit
honom åt hufvudet.

Och folket, som såg honom klifva uppför sin nätstege
med andäktiga låter, sade: se, huru han slår
ekvilibristiska saltomortaler inför den allra högste!

Och de föraktade honom i sitt hjärta.

Och när hans åtbörder togo sig så löjligt ut inför
de korinthier, kan man väl tänka, hur de skulle ta
sig ut för den, som var vand att skåda tillbedjande
änglaskaror, en syn, som de korinthier icke voro
bortskämda med;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free