- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
169

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hederlige väfvaren i Korinth (1878) Saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN HEDERLIGE VÄFVAREN I KORINTH. 169

- Aktning för kvinnan, min herre! Hon har tillhört
allas vår moder. Visst är hon något lång, men det
fanns en annan sorts människor då för tiden.
Jag ser, att ni är upprörd, min herre:
det är psykologiskt riktigt, och jag förlåter er.
Vi vilja vädja till allmänhetens dom. Har nånsin
någon människa i Korinth burit kläder af
det tyget?

-. Det bäres i dag af kungen och drottningen. Ni skall
själf få se det. Jag hör just nu, att processionen
kommer: den kommer i grefvens tid. Jag vädjar till
kungen, han skall välsigna mig för min väf, han skall
välsigna mig med adelsdiplom.

- Jag vill vara skapt som en nors - svarade Criticus
- om nånsin en människa välsignar din väf;
men om jag får rätt, då skall du bli hvad naturen
egentligen ämnat dig till: du skall bli en spindel.

- Topp! - sade väfvaren segerstolt, och
bägge ställde sig nu i porten, där den
kungliga processionen skulle gå förbi.

Där kommo löpare och härolder och krigsknektar och
generaler och deputerade från riksdagen och biskopar
och medlemmar af konungens råd, och så kom kungen
och ledde sin drottning under armen. Bakom kungen
gick hans förste kammarherre och uppbar hans släp,
och bakom drottningen gick hoffruntimret och bar upp
drottningens. Kammarherren var en martialisk man med
kungliga låter och tänkesätt och sade för det mesta
vi, när han talte om sig själf. Hoffruntimret var
ännu en jungfru och talte i singularis.

När kungen kom midt för väfvarens port, fick han se
denne och Criticus. Den sistnämnde kände han, ty han
hade en gång blifvit porträtterad i hans bok, både
sådan han var och sådan han skulle vara, och därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free