Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnkel Ofeg: Början af Ån Bogsveigs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roben tåger mot himntelen blå*
Men jeg ligger qvar p& mitt smutsiga strå.
Grotte, Grotte, ditt lif man tog.
Gyltan, din vän, var det jag bo» slog.
Grotte, Grotte, grina ej- sål: -
Aldi’ig skall jag d^n gyfoa slå.!’
An kastade sig på golfVet och Öste halm öfver
hufvudet.
Björn kom in och ruskade i honom.
”Vak upp, son, och hjelp bror din!”
An teg.
”Är du karl, du, och ligger som en illdbing i lorten ?’,
An teg.
Björn tog ett spett och slog honom öfver halsen.
Ån! vÄndé på i sfg.
Björn slog.
An reste sig på armbågame och såg fadem i
ögonen. ’
Björn höll upp*
”Res på digt”
Ån satt still.
Björn slog ifspettet.
”Nu år det slut, fer!” sa Ån och satte fadern i
en fållbänk, så att gafveln giok ut.
”Du är stark, du!” sa Björn.
”Inte ännu” sa Ån.
”Hvarför gör du ej gagn?”
"Jag ätr inte vid märket ttti.”
”Dit kommer du aldrig.”
”Gör jag inte?”
Ån tog sig på hufvet och tänkte.
Björn gick.
An satt till qvällen och såg på märket. Bedan
blef han borta i’ tredygn.
På tredje dagen, då Tkores bröllop skulle’stå,
kön» Ån uppifrån fjollet med en stol på ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
