Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyligen upptäckt ett helt band av tjuvar. Det var ett
tillhåll för smugglare och skurkar. Några ha redan
häktats, och andra är man på spåren. Det strängaste
straff väntar dem nog. Och ni minns den där
gudfruktigt hedervärde husägaren, som såg så hygglig
ut...
— Nå?
— Ja, nu vet ni bäst, huru mänskligheten är! Han
var anförare för hela bandithorden. Sköna pojkar!
Jaroslav Ilitj talade med känsla och övertygelse
och bedömde hela mänskligheten efter några individer,
men han kunde ju inte göra annorlunda, ty det låg i
hans karaktär.
— Och de båda andra? Murin? framviskade
Ordynov.
— Murin? Nej. Murin är en mycket ädelsinnad,
aktningsvärd gubbe. Men tillåt mig säga: ni sprider
nytt ljus över en dunkel sak.
— Var han också med bland banditerna? —
Ordynovs hjärta var färdigt att spränga bröstet av
otålighet.
— Hur kom ni på den tanken? För resten...
tillade Jaroslav Ilitj och borrade sina simmiga ögon i
Ordynovs — ett tecken att han funderade. — Murin
kunde omöjligt vara bland dem; precis för tre veckor
sedan flyttade han med sin hustru hem till sig vid
Volga. Jag fick veta det av gårdskarlen — den där
tataren, ni minns!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
