- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
169

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, det är inte fråga om det nu, fortfor Murin
och ruskade allvarligt på huvudet, men hon är, med
förlov sagt, en yrhätta, som en vindfläkt med
huvudet fullt av kärleksgriller och älskogstrånad, och alltid
vill hon, om jag så får uttrycka mig, ha någon att
leka med i sitt hjärta, och därför har hon blivit virrig
i huvudet. Och jag söker underhålla henne genom
att läsa sagor för henne. Men jag har ju själv sett,
nådig herre, hur hon — ursäkta, nådig herre! (härvid
torkade han sig på nytt i skägget med rockärmen
och bugade sig) hur hon bekantat sig med er, så till
sägandes. Och ni, ers nåd, är, med förlov sagt, en
sådan, som i fråga om kärlek har åstundat att komma
henne nära...

Jaroslav Ilitj blev blossande röd och såg
förebrående på Murin. Ordynov kunde med möda sitta stilla.

— Nej, inte så... det är inte fråga om det, nådig
herre. Jag är en simpel bonde. Vi äro simpla
människor, edra tjänare, nådig herre, och jag och min
hustru ska alltid bedja till Gud för ers nåd. Om vi
vore friska och mätta, skulle vi inte knota; men inte
kan jag självmant lägga snaran om halsen. Ni vet
själv, nådig herre, att det är en livsfråga, och ni måste
ha förbarmande med oss som med en älskare. Jag är
en simpel bonde, ers nåd, men ni är en barin; ni är
en ung, stolt, varmblodig herreman, och hon är ett
oförnuftigt barn, och då är det inte långt till synden.
Hon är kärnsund, rödkindad och söt, men jag,
stackars gubbe, är skraltig av sjukdom. Och hur gick
det? Den onde har snärjt ers nåd starkt i sina garn.
Jag söker underhålla henne med mina sagor, och huru
mycket ha hon och jag icke bedit till Gud för er!
Och låt vara hon, är söt, ers nåd, men hon är i alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free