- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
133

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomträngande skri ned framför helgonbilden.
Osammanhängande ord undsluppo stötvis hennes mun, och hon
blev sanslös. Ordynov lyfte upp henne och ledde
henne till sin bädd. Han lutade sig över henne, utom
sig av förtvivlan. Efter en stund slog hon upp
ögonen, reste sig upp på bädden, såg sig omkring och
fattade hans hand. Hon drog honom till sig och sökte
viska något med sina bleka läppar, men rösten svek
henne ännu. Slutligen brast hon i hejdlös gråt, och
heta droppar svedde Ordynovs kallnade hand.

— Det är så svårt, förfärligt svårt! Min sista
timme har slagit, sade hon slutligen. Hon ansträngde
sig att säga något mer, men den förstelnade tungan
kunde ej frambringa ett enda ord. Med förtvivlan
såg hon på Ordynov, som ingenting begrep. Han
lutade sig närmare till henne och lyssnade. Slutligen
hörde han, huru hon tydligt viskade:

— Jag är fördärvad. Man har fördärvat och
förstört mig!

Ordynov lyfte huvudet och betraktade henne med
vild bestörtning. En vederstygglig tanke for genom
hans huvud. Katerina märkte de sjukliga
krampryckningarna i hans ansikte.

— Ja, fördärvad, fortfor hon. — En elak karl har
fördärvat mig, han blev mitt fördärv. Jag har sålt
min själ åt honom- Varför, varför påminde du mig
om min moder? Varför skulle du plåga mig därmed?
Gud vare dig nådig!

En liten stund grät hon stilla. Ordynovs hjärta
ville brista av gräsliga kval.

— Han säger, viskade hon i dämpad, hemlighetsfull
ton, att när han är död, skall han komma för att
hämta min syndiga själ. Jag är hans, jag har sålt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free