- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
99

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Första delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid ugnen, där maten kokades, stökade en liten
kutryggig gumma, så smutsig och så slamsigt klädd, att
det var vidrigt att se på henne. Hon var tydligen
mycket argsint, och alltemellanåt brummade hon
något, smackande med läpparna. Det var pigan i huset.
Ordynov sökte komma i samspråk med henne, men
hon teg, förmodligen av pur elakhet. Slutligen var
tiden inne att äta middag. Gumman tog fram ur
ugnen te, piroger och oxkött, som hon bar in till
herrskapet. Samma rätter serverades åt Ordynov.
Efter måltiden inträdde dödstystnad i bostaden.

Ordynov tog en bok och ögnade genom flera
sidor gång på gång utan att förstå innehållet av vad
han läste. Otåligt slängde han bort boken och
funderade på att ställa sina saker i ordning. Men så tog
han på sig mössa och kappa och gick ut. Under det
att han promenerade på måfå, sökte han så mycket
som möjligt koncentrera sina tankar och klargöra sitt
läge en smula. Men denna ansträngning vållade
honom endast nya kval. Frosskakningar och feberglöd
anfäktade honom ömsevis, och emellanåt klappade
hans hjärta så hårt, att han måste luta sig mot en
vägg. Nej, hellre döden! tänkte han. Hellre döden!
framstammade hans glödheta, darrande läppar. Han
gick mycket länge. Slutligen kände han, att han var
blöt in på bara kroppen, och märkte först nu, att det
hällregnade. Då vände han om hem. Ej långt från sin
bostad varsnade han gårdskarlen. Det föreföll honom,
som om tataren redan en god stund med nyfikenhet
uppmärksamt betraktat honom, men han gick sin väg,
då han fann sig upptäckt.

— God dag! sade Ordynov och hann fatt honom.
— Vad heter du?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free