Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Den fjärde natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag vill skaffa dig en man, förstår du.» Och jag gissar,
att det var för den skull som...
— Ack, Nastenka!
Och så skrattade vi båda.
— Nu är det nog. Men var bor ni? Det har jag
glömt.
— Borta vid bron i Barannikovs hus.
— Det är ett mycket stort hus?
— Ja, mycket stort.
— Jag vet, ett präktigt hus. Men ni skall ändå
säga upp er och flytta till oss med det allra första.
— Ja, redan i morgon. Jag är visserligen skyldig
litet för hyran, men det gör ingenting. Jag får snart
ut min lön.
— Och jag kan ju möjligen ge lektioner Det
duger jag nog till.
— Det blir ju utmärkt. Och snart får jag
löneförhöjning, Nastenka.
— Alltså från och med morgondagen är ni min
hyresgäst.
— Och vi båda ska gå och se Barberaren i Sevilla,
ty den skall ges snart igen.
— Ja, det ska vi, bekräftade Nastenka skrattande.
— Nej, det är kanske bättre att vi se något annat
stycke.
— Som ni vill, något annat. Ja, det är
naturligtvis bättre. Det tänkte jag inte på.
Därpå gingo vi som i yrsel, som i ett töcken, som
om vi själva inte visste, hur det var fatt med oss. Så
stannade vi igen och språkade länge på samma plats,
så satte vi oss åter i gång och förirrade oss, Gud vet
vart. Och åter skratt och tårar.
Plötsligt ville Nastenka gå hem. Jag tordes inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
