Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vita nätter : ur en drömmares minnen
- Den fjärde natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN FJÄRDE NATTEN.
Min Gud, allt är slut. Och att det skulle sluta på
det viset!
Jag kom till mötesplatsen klockan nio. Hon var
redan där. Jag kände igen henne på långt håll. Hon
stod, liksom första gången, lutad mot kajens räcke
och hörde inte, att jag kom fram till henne.
— Nastenka! ropade jag till henne och sökte dämpa
min upprörda stämning.
Hon vände sig hastigt till mig.
— Nå, sade hon, hur är det? Säg det fort!
Jag såg villrådig på henne.
— Var är brevet? Ni har väl hämtat brevet?
frågade hon häftigt och grep med handen om räcket.
— Nej, jag har inte något brev, sade jag slutligen.
— Har han ännu inte varit här?
Hon blev förfärligt blek och stirrade länge
orörligt på mig. Jag hade krossat hennes sista förhoppning.
— Gud vare med honom! framstammade hon
slutligen. — Må han fara i frid, om han överger mig.
Hon slog först ner ögonen och ville sedan se på
mig, men hade ej styrka därtill. Ännu några
ögonblick sökte hon bemästra sin rörelse, men plötsligt
vände hon sig om, lutade sig mot balustraden och
brast i tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0068.html
