Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Nastenkas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyresgästen. »Jag har ju annars ingen användning för min
biljett.»
»Ja, låt oss fara dit», sade mormor. »Varför skulle
vi inte det? Min Nastenka har inte en enda gång
varit på teatern.»
— Min Gud, vilken lycksalighet! Vi gjorde oss
redan i ordning, klädde oss och foro dit. Fast
mormor är blind, njöt hon av musiken, och så är det ju
en så snäll gumma, som ville bereda mig ett nöje.
Men självmant hade vi nog aldrig kommit i väg.
Vilket djupt intryck fingo vi inte av Barberaren i Sevilla!
Det kan inte beskrivas. Och hela kvällen satt vår
hyresgäst och blickade så vänligt på mig och talade
så vänligt, att jag genast märkte, att han bara velat
pröva mig på morgonen, då han föreslog, att vi skulle
gå dit på tu man hand. Vad det var roligt! Jag
gick till sängs så stolt och glad, och jag fick en sådan
hjärtklappning, att jag nästan kände mig febersjuk och
hela natten yrade om Barberaren i Sevilla.
— Jag tänkte, att han efter detta skulle komma
oftare och hälsa på, men så blev inte fallet. Han
syntes nästan inte alls till. En gång i månaden
ungefär kom han in till oss och då bara för att bjuda oss
på teatern. Ett par gånger råkades vi åter
händelsevis, men detta behagade mig icke. Jag märkte, att
han mest tyckte synd om mig för att jag satt instängd
hos mormor, men inte hyste vidare intresse för mig.
Och ju längre detta räckte, desto starkare kom det
för mig: här sitter jag och läser och arbetar, men det
blir ändå intet av, och emellanåt skrattar jag och spelar
mormor ett litet spratt, men andra gånger gråter jag
rent av. Slutligen blev jag nästan sjuk.
Teatersäsongen var förbi, och hyresgästen slutade alldeles upp att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
