- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
30

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vita nätter : ur en drömmares minnen - Andra natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppståndelse i »Robert le diafle» (ni minns musiken —
det luktar av kyrkogård!), om Minna och Brenda, om
slaget vid Berezino, om uppläsning av dikter hos
grevinnan X., om Dante, Kleopatra e i suoi amanti, om
stugan i Kolomna — den bekanta dikten av Pusjkin,
om sin kära vrå och vid sidan en kär varelse, som
hör på i vinterkvällen med öppna läppar och
uppspärrade ögon, liksom ni nu hör på mig, min lilla söta
ängel...

— Nej, Nastenka, vad har denne exalterade odåga
att skaffa i detta jordiska liv, dit ni och jag känna
oss så dragna? Han tycker, att det är ett eländigt,
ömkligt liv, och han anar inte, att kanske även för
honom den sorgliga timme skall slå, då han för en
enda dag av detta ömkliga liv skulle vilja avstå från
alla sina fantastiska år, och detta icke för glädjens och
lyckans skull. Nej, detta skulle han icke vilja i denna
stund av bedrövelse, ånger och oundvikligt ve.

— Men tills vidare är denna förfärliga stund ännu
icke inne. Han önskar ingenting, därför att han är
höjd över önskningar, därför att han äger allt, redan
är mätt på allt och själv sitt eget livs konstnär, som
i varje stund gestaltar det efter eget gottfinnande. Och
huru lätt, huru naturligt skapas icke denna sagolika,
fantastiska värld! Det är rent av, som om allt detta
icke vore hjärnspöken blott. I vanliga ögonblick är
man frestad att tro, att hela detta liv icke är ett
alster av en överretad känsla, en hägring eller
bedräglig synvilla, utan att detta just är det äkta, verkliga
livet. Säg mig, Nastenka, varför är man i sådana
ögonblick färdig att tappa andan av bävan? Huru
kommer det sig, att pulsen liksom genom ett
trollslag slår häftigare än förr, att tårar strömma fram ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free