Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att, när han faller, i samma stund
Ur luften de smittade ångorna fly,
Och helsan nyfödes på jord och i sky.
O, är det ej så, du syndens man,
Som ångerns dyrbara droppar falla?
Af tusende qval ditt hjerta brann,
Men en himmelsk droppe har släckt dem alla.
Och nu knäböjer han bredevid
Det sköna barnet i himmelsk frid,
Och samma stråle från solen ner
På den skyldige och oskyldige ler,
Och i himlen förkunna hymners ljud,
Att en själ förlåtelse fått hos Gud.
Då solen i hafvet sitt gullklot sänkt,
Och än på knä de lågo i bön,
Det föll en klarhet mer mild och skön,
Än nånsin sol eller stjerna skänkt,
På ångerns stilla och varma tår,
Som uppå syndarens kinder låg.
Uti det ljuset en dödlig såg
En norrskensflamma, en ljus meteor;
Men sannt den ‘förtjusta Perin slöt,
Att ett saligt löje det var, som flöt
Ur engelns öga att helsa den tår,
Som öppnat för henne Edens vår.
Frid, frid för evigt! jag irrar ej mer
Och himmelens portar öppna jag ser.
Ack! Eden, mitt sköna fädernesland,
Hur dy stra mot dig, på jorden inunder
Demant-tornen stå i Shadukiams land
Och Amberabads ljuft doftande lunder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
