Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Står brad. Vi träda in i högtidssalen,
I samma ögonblick man öppnar balen.
Der en rubin, på jorden kallad flicka,
Går kring och bjuder Ormkarlns gäster dricka;
Der spar man ej de gamla stjerneviner:
De smaka sött, och bålen herrligt skiner.
Då börja våra sockerhjertan sjuda.
Vi Ormkarlns döttrar upp på polska bjuda
Och dansa så, tills vi bli bufvudyra;
När då vi fotterna ej kunna styra
Och vilja ut, men ingen utväg veta,
Det är fatalt, och då bombast vi heta.
Men detta heter raptus. Vi ej göra
Det sjelfva, utan andarne oss föra.
Ty, när vi följa få vår egen vilja,
Vi obs från jorden icke mycket skilja.
Och liksom ugglor se vi bäst i natten:
Då råda vi utöfver land och vatten
Och hafva mycket lyckeliga öden,
Men solen hata vi långt mer än döden
Och kunna henne icke alls begripa:
Om dagen kan man hundratals oss gripa.
När då vi fångade i buren sitta
Och hvarken äta eller dricka gitta,
Då äro vi till uppsyn mest besatta,
Och den oss känner, kallar oss för platta.
————————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
