Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VITA DUVANS SAMFUND.
ERIKA.
SIXTEN.
När jag blir kär i en flicka, som tror på
spöken.
ERIKA.
Spöken och andar är inte del samma.
SIXTEN.
Det är sammanhang i all vidskepelse. Aldrig
glömmer jag, hur vår rektor slutade sitt
avskedstal till oss: »Barn, släpp aldrig för-
nuftet.» Del var en man, som man kunde
trivas med. Men här hemma trivs jag inte
längre. Tant Vendla behärskar ju hela vårt
hem, fast hon inte bor här. Jag erkänner
gärna, att hon är mycket snäll mot oss. Men
på samma gång känns det som om hon svepte
oss i unken vadd. Och bäst det är, känner
man hennes naglar in i köttet så att man
vill skrika. Strax därpå stoppar hon
sötsaker i munnen på en.
ERIKA.
Det är fult att tala så om familjens bästa
vän.
SIXTEN.
Det tycker jag själv också. Men jag lider
som en fisk på torra land. Jag står inte ut
med allt det övernaturliga, som man drar
mig om öronen bittida och sent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
