Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår gamla Mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Vår gamla Mina.
Ännu en af våra sbyddslingar, som öfvervunnit och fått gå in
i sin Herres glädje.
»I en ringa ting har du varit
trogen».
Mina B., dotter af en skomakare i Stockholms län,
var född 1835. Vid tre års ålder fick hon ondt i sina
ögon, som fortfor hela hennes lif och hon lärde aldrig
annat än mycket stapplande läsa innantill. I
skrifkonsten var hon städse fullkomligt okunnig ocli var i
alla afseenden ringa begåfvad. Hon innehade dock
åtskilliga tjenster både i staden och på landet, der
hennes förnämsta göromål var att mala gryn och sköta
kreatur.
1869 blef det för henne fråga om giftermål, som
dock aldrig gick i fullbordan, men samma år födde hon
en flicka, som ännu lefver. Efter år af olika
erfarenheter och nöd, söktes för henne inträde på
Skyddshemmet vid Hvita Bergen i dec. 1880. Hon var då
alldeles utblottad på allt.
Vårt skyddshem är ju ämnadt för yngre qvinnor,
som kunna fostras till tjänarinnor, men då nöden varit
stor och plats funnits, ha vi dock undantagsvis
mottagit en och annan äldre, till tjenarinna alldeles
oduglig, och vi hafva icke fått ångra det. Dessa hafva
tvärtom mestadels blifvit oss till både uppmuntran,
glädje och hjelp, så ock vår Mina. Klenögd, sjuklig
och i allo mycket skröplig, med ett tidigt åldrigt
utseende (hvaraf namnet »vår gamla Mina») fick hon
vara hemmet till god nytta. Det hon kunde, det
gjorde hon och gjorde det med trohet och glädje. Hon
högg ved så långt hennes krafter räckte, men hennes
favoritgöromål var att sköta grisen och, sommartiden,
en ko ocli den tillgifvenhet hon hyste för de kreatur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
