Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddshemmet vid Hvita Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
upplöstes, mottog en bekant fru henne i sitt hem på
landet. Så långt var allt väl. Men en dag, jag tror
det var följande vinter, mötte jag henne på gatan i
Stockholm och såg till min förskräckelse den nämnda
prägeln vittna om ett återfall. Hon undvek mig dock
icke, utan jag ück säga henne några varnande ord.
Detta möte medförde djup smärta. Det syntes vara
en grusad förhoppning.
13 år hade sedan förflutit, då jag en dag från
Amerika får ett bref, som uppfyllde mig med fröjd
och Guds lof, det var från henne, om hvilken vi trodde
arbetet vara fruktlöst.
Brefvet lydde, som följer:
»Frid och nåd uti Jesus! Herren är mitt ljus,
mig skall intet fattas. — Jag har nu funnit min Herre
och Frälsare. Ack, hur lyckligt och saligt att hafva
honom till bundsförvandt! Han är en trygg klippa att
hvila på uti alla stormar och tänk huru många stormar
jag gått igenom! Men huru nådigt har han icke ledt
mig genom djupa farvatten, i hvilka jag så lätt kunnat
drunkna. Ack, när jag tänker på allt mitt öfvermod
och elände och all min älskade Faders nåd och
tålamod med mig, arma syndare — o, hur jag blyges!
Men jag vet nu, att Herren säger: »Den till mig
kommer, honom kastar jag icke ut» och: »Om dina synder
vore blodröda, så skulle de blifva snöhvita» och så har
jag tänkt: just som jag är lemnar jag mig till dig,
min älskade Fader, gör med mig som du bäst finner.
Mitt eget jag är af intet värde, men här är jag–.
Jag undrar ej om Herren vill taga emot en sådan
syndare som jag, nej, jag vet, att han aldrig sviker
sitt eget ord. Ja, lofvadt hans namn! Huru godt är
det icke i dessa hvardagliga bestyr, då bekymmer och
besvärligheter kommer en i vägen, att kunna gå till
korset, nådastolen, och tala med sin Fader alldeles
som ett trött barn! Ty vi äro ju hans barn och
egendom, han rår ju om oss och vi få ju tala om allt, som
tynger våra hjertan här under vandringen. Det är ju
Återblick. ’2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
