Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Då jag satt der i den skarpt aftecknade skuggan
af denna drottnings obelisk, dröjde min tanke vid
denna del af Egyptens historia, och jag tyckte mig
se henne i ain krigsrustning stolt stiga upp för
terrasserna till sitt präktiga tempel vid Deir-el-Bahri.
Jag såg henne omfläktad af svajande struts fjädrar i
moln af rökelse under körernas stigande och
sjunkande bringa Ammon sin gärd; jag hörde hennes
klingande skratt i den faraoniska banketten med den
smaragdbesatta pokalen, hvars blodröda vin fläckat
hennes hvita arm. Pokalen faller plötsligt från
drottningens hand, och det är ej längre ett vinstänk på
armens snö, det är blod, som betäcker Hatasus barm
och strömmar genom den skira drägten ned öfver
de guldbroderade sandalerna — och glansen, krigets
och nöjenas, ändas med en orgie i blod.
Hatasus obelisk hade en gång sin bredvid
stående kamrat, men den ligger nu i sönderkrossade
stycken på marken.
Bakom Osirisstodernas sal öppnar sig sjelfva
templets helgedom af röd granit, öfvertäckt af sköna
hieroglyfer och härliga figurer, hvilka ännu
bibehålla sina färger. Två pelare eller kanske
piedestaler af granit med fint inhuggna lotusblommor och
papyrusvippor, Nilens emblemer, som mjukt spira
uppåt, stå framför helgedomen. Bundt omkring och
bakom detta allra heligaste utsträcker templet sig i
alla rigtningar; gårdar och pelarsalar följa på hvar
andra, och högar af ruiner sträcka sig längre och
längre bort, •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
