Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårbal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Såsonii av en högre ingivelse bröto sig ett
par rasstrumpor ut ur dansens virvlar och
trippade fram i riktning mot mitt ensamma
hörn. Jag såg ett par vrister, som ingen
konstnär kunde avbilda. Därefter gled min
blick över den lilla tygsmula, som hängde som
ett dockskåpsdraperi över damens smäckra
gestalt. Min blick mötte ett par svartbruna
ögon, där själen krupit fram mitt i pupillen
och lekte och roade sig och såg stormförtjust
ut.
Det var som sfärisk musik — inte att
förväxla med den tidigare givna — när hon
talade. Hon sade:
— Varför så ensam?
— Jag har förlorat en majblomma och
några andra småsaker.
— Vilka?
— Min fru till exempel.
— Kallar ni det en småsak?
— Ja-
— Aaaa! Ni är min man. Vill ni dansa
med mig?
-— Jag kan inte.
— Inte jazza?
— Nej, bara bondvals och gammal hambo
och två slå den tredje och plocka rosor under
snön.
— Hi, hi.... Men jazz är så enkelt. Det
är bara att vara slank och så skaka litet på
sig emellanåt.
— Vad skakningen beträffar skulle jag nog
kunna leverera sådan. Slankheten blir litet
knepigare att åstadkomma.
— Den svarar jag för, sade min sköna, och
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
