- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
435

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - Skärtorsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

Här var hon, här stod hon på post vid sina gamla
bommar. Här gick stigen bort till banvaktsstugan. En gång
måste den ha varit upptrampad av hennes steg.

Hon vände på huvudet, upptäckte honom och smålog:
det måtte jag väl veta, sade hon, men di hade satt ut
skylt för extratåg, och det har inte kommet än.

Livia viskade en replik, och Oscar gav den vidare: di
har telegraferat att di glömde ta bort skylten, då di vände
i Lövskog. Så nu är det slut för i dag, mor.

— Kom nu mor, bad Livia. Nej ni ska inte fördärva
er klänning på att vända bommarna. Det gör Oscar.

— Jag tog ju min kyrkeklänning, för jag tyckte du sa
i morse att jag skulle klä mig fin.

På en vink av Livia stannade Oscar kvar vid bommarna
som låg fastspikade över den gamla vägen. Han såg hur
modern samlade sin vida kjol kring midjan. Livia knöt
den nerfallna schaletten om hennes hår.
Medan han långsamt följde efter dem, tänkte han på
hur han föreställt sig detta möte med familjen. Det skulle
kanske bli stelt emedan familjen kände sig underlägsen,
eller så alltför hjärtligt att han måste misstänka
understuckna krav på hans generositet. Han hade också kunnat
tänka sig att han skulle bli så rörd över fattigdom och
tapperhet, att han lät all skepsis fara. Men att han skulle
bli mottagen som sin egen döde far, det hade han aldrig
tänkt.

Det lilla hemmet låg bra ödsligt mitt i skogen men det
hade en viss air, liksom dess invånare, hur besynnerliga
de än var. Den smala gången upp från gamla vägen var
kantad med utvalda stenar. På båda sidor stod fruktträd
med enrisomsvepta stammar, och snödropparna blommade
i drivor längs med framsidan av huset. Den nyklassiska

42 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free