Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Herrgårdsrosor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vinden vände bladen
Jöns ättlingar avskydde namnet Stiernborg, och det
kunde han få komma underfund med själv.
Högst belåten lade Alexander Stiernborg pengarna på
bordet och drog sig tillbaka med kartan till sitt rum så
fort som hövligheten tillät. Han studerade den sedan
länge och slutligen skrev han på baksidan:
Aneholm
förlorat under Fredrik I, återvunnet av Alexander
Stiernborg under Karl XV.
Sedan rullade han ihop kartan, sköt in den i dess kapsyl
och gick till sängs för att fundera över var han skulle
placera ättens vapen på det nya corps de logi han
ämnade bygga i modifierad nyklassisk stil. Innan han
somnade kom han till klarhet: det kunde sitta över de tre
fönstren i frontespisen och omgivas av två lagerkvistar
med blad och bär. Kapitälerna på båda sidor om porten
skulle prydas med utskurna brinnande facklor. Han ville
bli en ljusbringare, en fackelbärare i denna ålderdomliga,
efterblivna trakt. Ännu ett par år och han skulle kunna
sitta i sitt eget nya hus och höra tågen fara förbi. En ny
tid hade börjat.
När kammarherren återköpte Aneholm hade ingen
herreman bott där på 130 år. Det väckte därför en väldig
uppståndelse bland folket på gården när det spordes att en av
Johan Stiernborgs avkomlingar skulle slå sig ner där. Ingen
förvånade sig över att han gjorde om den gamla
manbyggnaden till magasin och byggde sig en ny, ty det var ju klart
att ingen kunde bo i det där spökhuset. Men de tyckte det
var för tokigt att han stakade ut grunden i sluttningen
151:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
