- Project Runeberg -  Vinden vände bladen /
137

[MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - I fångenskapen fri — i friheten fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vinden vände bladen

bestämt nekade till kärandens anklagelse uppsköts målet
för vidare bevisning och vittnens hörande.

Allt detta skedde så hastigt att Johan Stiernborg ännu
inte hunnit bli jordfäst. Fru Ulrika hade skaffat sig
intyg från provinsialdoktoren att dödsorsaken inte kunde
fastställas och sedan bisatt den döde på Smalsjö
kyrkogård, medan hon motvilligt satte i gång med att rusta till
begravning.

Men friherrinnan Metta hade blivit så skakad att hon
inte kunde uthärda tanken på att hennes brors mörderska
skulle ha hand om hans lik och begravning. Hon for till
Aneholm och meddelade att hon själv önskade ordna så
att hennes bror kom hederligt i jorden, och fru Ulrika
hade ingenting att invända däremot.

Gamle Jöns ville gärna berätta om begravningen.
Pend-richs hade ett gravkor invid sin kyrka och där skulle nu
Johan Stiernborg få sitt vilorum. Baronens hade inbjudit
den dödes tjänstfolk, jämte torpare och frälsebönder,
men fru Ulrika var inte bjuden, ej heller någon av
hennes släkt och umgänge. Värdig berättade hur massor av
nyfikna trängts med varandra på vägarna den vackra
vårsöndagen, men hur ensam han själv gått, behövde han
inte tala om, det förstod hans lyssnare ändå.

Kyrkoherde Arctanders likpredikan blev vida berömd,
sedan tryckt och utdelad som ett minne. Det var intet
bombastiskt äreminne, men han sade, att den som varit
närvarande vid kaptenens sista stunder aldrig kunde
glömma hans kristliga mildhet och hans brinnande böner
om förlåtelse.

Alla hade gråtit mycket vid detta tal.

När Arctander vid nästa rättegångstillfälle skulle be-

.37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:52:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vindblad/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free