Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skillnaden på arbeten förr och nu. Av Jean Maungu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
sig både män och kvinnor i tyg från Europa. I
den gamla tiden fanns ej mer än en sorts tyg, som
tillverkades av trådar, tagna från en palm, som
kallas »mpusu». Tyget kallades »mbongo» och
kallas så än i dag. Det kallades av somliga
»ngidi», men »mbongo» var det mest vanliga.
Detta tyg användes i den tiden för att köpa varor
för. Och det var det första slags pengar, som
användes i detta land. Nu, sedan vi fått andra pengar,
har detta tyg alldeles försvunnit som bytesvara.
Numera — där det väves — säljes det för pengar,
men i vår tid är det mycket få människor, som gå
klädda i sådant tyg. Några av de gamla tycka
dock bättre om detta tyg än om det europeiska.
Det är endast männen i vårt land, som väva tyg.
För de vita anses det nog vara ett mycket enkelt
arbete, men vi anse dem som kunna väva vara
mycket förståndiga människor. Det första
europeiska tyg, som de gamla i våra trakter kände till,
var ett tunt tyg i stora buntar. Det var mycket
starkt och kallades av de gamla »makende». Sedan
detta tyg blev infört, upphörde mycket av
tillverkningen av de gamla kongotygen. De flesta gingo
sedan klädda i »makende».
Ett mycket svårt arbete i den gamla tiden var
att göra eld. De gamla ha berättat, att det äldsta
sättet att få eld var att skaffa en slags vidja, som
finns i våra skogar. Denna torkades, och sedan
gnuggades en bit av den mot ett stycke torrt trä,
tills eld började komma fram. Då hölls gräs eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
