Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kibunzi stations första tid. Av Eliza Nkambulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innerliga önskan, att de vita måtte återkomma. De
kommo överens om att bedja Gud därom. Och de
gjorde så. År 1902 sändes också missionär
Berthold för att återupptaga arbetet på Kibunzi, och
därför tackade vi alla Gud. Så kom också
missionär Wennerström hit. Under denna tid beslöt »de
vitas konferens», att tegelhus skulle byggas på
Kibunzi i stället för de förutvarande lerhusen.
Det gjorde, att man också beslöt, att den
infödingeby, som fanns på området, måste flytta undan.
Detta väckte stort missnöje bland byns invånare,
och de anklagade de vita för att de kommit för
att regera över dem och ej för att predika Guds
ord. Skulle de så göra, vore det bättre, att de
vände tillbaka till sitt land igen. Missionär
Berthold talade dock förstånd med dem. Berthoids
reste sedan hem för att vila, men i hemlandet
avled missionär Berthold, sedan han dock
övertalat sin fru att återvända till Kibunzi och fortsätta
sitt verk där. Hon kom, men ensam, och hennes
sorg var djup och lätt att förstå.
Sedan kom missionär Flodén för att leda arbetet
vid Kibunzi, och han har förblivit ibland oss
intill denna dag.
Missionär Laman kom, och han hade med sig
en maskin, som talade som en människa, och den
maskinen hade en hälsning med sig från »Tata
Mayedo» (missionär Pettersson). Med förvåning
hörde vi hans egen röst i den. Intill denna dag
kunna vi ej glömma hans gärning bland oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
