Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några minnen från Kibunzi stations första tid. Av Eliza Nkambulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore att lära människor känna Guds ord, att
undervisa i att läsa och skriva och att införa bättre och
goda seder i landet. De sade sig ej vilja Ȋta
folk» ej heller göra dem i övrigt något illa. Om
folket nu ville låta dem komma in i deras land
och bygga där, skulle de vara tacksamma.
Hövdingarna gingo därefter avsides för att
överlägga. Några av hövdingarna voro genast villiga
att mottaga de vita, men andra satte sig däremot,
ty de trodde, att de vita skulle »äta folk», köpa
slavar och så i hast förgöra dem alla. Men Makai
från Kibunzi var en modig man. Han förklarade
på nytt de vitas syfte och rådde att blott taga
emot dem. Makai segrade, och de kommo
överens om att mottaga de vita. Så gingo de tillbaka
till främlingarna och delgåvo dem sitt beslut. Ett
kontrakt uppgjordes på papper, så att intet
misstag sedan skulle kunna komma i fråga och
ingenting skulle kunna glömmas. Missionär Pettersson
(Tata Mayedo) sporde då, om de vita också skulle
få vad de begärde i form av mark att bygga på
och skog för att hämta palmblad och bindvirke
från och träd att såga bräder av samt gräs att täcka
tak med och papyrus till mattor och annat.
Hövdingarna lovade allt detta, vilket ock sattes i
kontraktet, varefter de uppmanade de vita att själva
söka efter lämplig byggnadstomt. Hövdingen
Kalunga utpekade en plats, kallad Munlondo,
såsom en bra plats att bygga på. Den ägdes av
släkterna Nsundi och Zulumongo tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
