Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hade tjäderkullen, söm Lars sett, i friskt minne.
Nära fäboden, på en gles furumo, hade jag dessutom
själf upptäckt en kull orrar, af hvilken minst sju
voro kvar.
Samtalet dog icke ut, sedan Janne gått.
Händelserna under föregående dagar meddelades mig, och
utsikterna för framtiden kommo på tal.
Alla voro vi af den mening, att älgtjuren, som jag
sårat, ganska raskt skulle upphinnas och skjutas,
såvida han icke återfunnas död, hvilket vi knappast
betviflade.
Innan dagen började gry, stego karlarne upp och
begåfvo sig af uppåt höjden för att afhämta
resten af älgköttet, och raska voro de, ty ännu hade
Janne ej hunnit komma åter. Ifriga, som de voro,
att komma efter den sårade älgtjuren, inväntade
de icke honom, utan rodde öfver älfven med kött och
hud. Där finge Janne lassa det själf, då han sölade
så länge.
»Finn» bundo de som vakt vid kött högen, ty
honom behöfde de ej, de skulle reda sig med de andra
hundarne.
Därpå drogo de af med Kröjts i spetsen. Jag stod
en stund och såg pä dessa ovanligt raska och kraftiga
män och tänkte, att bättre jägare kunde man
knappast finna.
»Häråt!» ropade Janne på andra sidan älfven, och
då måste jag till honom för att hjälpa honom att
lassa och hämta Bravo. Hemma stode allt väl till,
hälsade Janne, och välkommen skulle han bli, då
han kom hem med älgköttet.
God tur hade vi haft med väderleken föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
