Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni får följa mig öfver Tisjön till Gröcken, för att
återta båten», sade jag en dag till Åkergubben.
»Ja, jag förstår», sade han. »Du vill åt Norge
och sälja björnhuden och få dig ammunition. Båten
kan du ta ensam, ty jag går hem nu». »Tack», sa
jag, »på så sätt få de ingen vetskap, hvarken om det
ena eller andra där hemma i socknen». »Nej», mente
gubben.
Så strök jag åstad och gick skogsledes till Trysil,
där jag fick björnpälsen såld, och köpte hvad jag
ville ha.
Nu ha ni hört hela den där räggla om skogs Jonas
och hans björn, som ingen egentligen vetat hur det
var med, och som folk varit så fundersamma öfver,
då vallkullorna året därpå hade fått se torrfuran,
som varit köttkar, och berättat därom i bygden.
Ni och käringa kan nu babbla om hela paschasa
för hvem ni vill.
Ja, sade Anders, nu är du fri Jonas, om ock
länsmannen får nys om att Åkergubben hade hem
älgkött. Asch, inte var det det som brydde mig, men
jag tycker jag kan få fred i skogen.
Och så tyckte alla skogskarlar den tiden, ty
ännu hängde vidskepelsen kvar sedan gamla tider.
Man var rädd för »onda ögon» och det fanns nog ännu
de kvar som kunde skämma jaktlyckan.
Pers spådom, att Jonas icke skulle återkomma till
oss i fäboden, slog bra in, ty då vi voro färdiga att gå
följande morgon, var han icke synlig, men då vi gått
en halftimme eller så, fingo vi se honom sitta och
röka på en stubbe invid den lilla gångstig vi
vandrade på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
