Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spana. När han kom in, sade han skrattande: »den
där skogs Jonas är allt en underlig en! Han har
allt rest, ty säcken hans är borta, och det är nog
ovisst om vi träffa »han Jonas» mera på den här
resan».
Då jag för Per tillkännagaf min missbelåtenhet
öfver att ej få höra Jonas berätta om sitt äfventyr
med björnen, som ingen visste hur han fått, svarade
Per, att han hade fått veta det af Jonas själf, och
det var rart nog med den björnen, tillade Per, i
det han lade sig ned på sin risbädd.
Ehuru både Per och jag nog kände att vi behöfde
sofva efter den tre mil långa marschen från Lima
den dagen, så blef jag så ifrig, att jag bad Per berätta
genast, och frågade hur han kunnat förmå Jonas att
omtala något.
»Det var icke jag som gjorde det, det var Krok
Per Anders (min andra skogskarl) som frågade
honom därom», sade Per.
»Det var en kväll efter jul som »ne» (ni), Anders
och jag kommo från Likån. Då sade »Ne» när vi
kommo utför berget och ned till landsvägen: Gå
hem ni pojkar och lägg er, med »don» (våra märkyxor
m. m.) kan ni komma i morgon!
Det voro vi glada åt. När vi kommo till Anders,
gick jag med in, för att lämna min »don» där, ty det
var onödigt bära den fram och åter.
När vi kommo in var där både ljust och varmt,
och Anders käring satte på »äppelgrytan» (potatisen).
Vi plockade ur redskapen ur säckarne och satte
oss, ty vi voro bra nog slitna efter dagsarbetet.
Anders käring såg nog det, ty hon gick till skåpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
