Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fanns i skogarnes dunkla gömslen eller på
lågfjällens ljung och mossklädda vidder.
Öfverallt fann den stridbare kämpen med vännens
hjälp den mäktige skogsdrotten.
Och strider uppstodo, som sagan förtäljde om
och barden besjöng, äfven då skogarnes konung
afgick med segern, ty den fallne kämpen gästade i
fröjd och gamman i Valhalls salar, och hans bröder
rustade till nya strider, till seger och hämnd.
Och alltsom barden sjöng och sagan förtäljde, så
växte stridslystne mäns och ynglingars håg att mäta
sig med den mäktige, och skaran af dem som åtrådde
äran af att hafva besegrat skogarnes konung, höra
sitt lof prisas, och pryda sig själfva och sina hem
med de präktiga björnskinnen, blefvo talrikare.
Men det var ej endast stridbare och tappre män,
som traktade efter björnens lif, äfven fega, giriga
och lömska människor lade försåt och giller för den
fruktade.
Skogarnes grymma innevånare, vargarne, angrepo
i flock björnen och hans afföda. Hans fiender
växte, och hans behof af kött och blod stod icke
alltid att finna. Hämnden vaknade då, och han tog
hvad han behöfde af bondens hjord.
Men ännu var han den starkare. Ehuru en
svårare, mera fruktansvärd tid stundade.
Människorna hade fått i sin makt blixten och
dundret, d. v. s. eldröret.
Det likade sig till svår tid. Det hjälpte föga att
björnen drog sig längre från människornas boningar,
dess bästa hjälpare hunden, fann honom ändock i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
