Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vildmarken ropar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med blixtlik snabbhet och högg honom i strupen.
Så stod han där åter lika orörlig som förut, medan
hans slagna fiende vred sig i dödskval bakom honom.
Tre andra försökte detsamma tätt efter varandra.
Men den ene efter den andre måste dra sig tillbaka,
under det blodet strömmade från deras sönderslitna
halsar eller bogar.
Det var tillräckligt för att hela flocken skulle störta
över honom huller om buller; de hindrade varandra
och trängdes i sin iver att störta sig över sitt byte.
Bucks underbara spänstighet och snabbhet voro honom
nu till stor nytta. Han snurrade rundt på bakbenen,
högg och bet åt alla håll, tycktes vara överallt och
var ständigt vänd mot sina fiender, så snabbt virvlade
han rundt och försvarade sig mot deras angrepp både
framifrån och från sidorna. För att hindra dem från
att komma bakom honom drog han sig tillbaka nedåt
gölen, förbi den och inåt flodbädden, tills han kom
till en hög grusbank, där guldsökare hade gjort en
rektangulär utgrävning. Så småningom arbetade han
sig dit och fattade posto i utgrävningen, där han var
skyddad på tre sidor och således endast behövde bemöta
angrepp framifrån.
Och detta gjorde han så skickligt, att vargarna efter
en halvtimmes förlopp drogo sig nedslagna tillbaka.
Alla hade de tungan hängande ute ur munnen, och
deras vita betar lyste grymt vita i månskenet. Som-
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
