Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Av hängivenhet för en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Matthewson. »Han skall vara fri och ledig och ha
tillräckligt utrymme.»
Hela hopen var tyst. Man hörde endast
vadhållarnas röster, som förgäves bjödo 2 mot 1. Alla erkände
att Buck var ett praktfullt djur, men tjugo stycken
femtioskålpundssäckar mjöl var i deras ögon en
alltför väldig tyngd för att de skulle vilja riskera att
lossa på pungen.
Thornton föll på knä bredvid Buck. Han tog
hundens huvud mellan sina händer och tryckte sin
kind mot hans. Han skakade honom icke på det
lekfulla sättet, som han brukade, och icke heller
mumlade han några kärvänliga svordomar, men han viskade
i hans öra. »Om du håller av mig, Buck! Om du
håller av mig!» var vad han viskade. Och Buck
gnällde med dämpad iver.
Den stora hopen betraktade dem nyfiket. Saken
började bli mystisk. Det där såg ju ut som en
besvärjelse. När Thornton reste sig upp, tog Buck hans
vantklädda hand mellan sina käkar, tryckte sina
tänder djupt in och släppte den sedan långsamt och
nästan motvilligt. Detta var svaret, ehuru det icke
gavs med språkets ord, utan med kärlekens.
Thornton drog sig långt tillbaka.
»Nu, Buck!» sade han.
Buck drog åt sig linorna och lät dem sedan slakna
flera tum. Det var vad han hade lärt sig.
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
