Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Av hängivenhet för en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därjämte sin vildhet och egensinnighet. Han var
snarare en varelse från vildmarken, som kommit
därifrån för att sitta vid John Thorntons härd, än en
hund från den milda södern med prägel av
generationers civilisation. Han älskade John Thornton för
högt att någonsin kunna stjäla från honom, men om
det gällde en annan man i något annat läger, tvekade
han icke ett ögonblick, och han stal med en slughet
som räddade honom från att bli upptäckt.
Han var alldeles full med ärr efter hundbett, och
han slogs ursinnigare än någonsin och med mera
beräkning. Skeet och Nig voro för godlynta att söka
gräl, och dessutom tillhörde de John Thornton. Men
främmande hundar, vilken ras de än tillhörde och hur
morska de än voro, måste ofördröjligen erkänna Bucks
överlägsenhet, eller också funno de sig ögonblickligen
invecklade i en strid på liv och död mot en
fruktansvärd motståndare. Och Buck var utan förbarmande.
Han hade själv fått lära sig lyda våldets lagar, och
han underlät aldrig att begagna sig av en fördel, lika
litet som han släppte den fiende han en gång hade
drivit in på dödens stråt. Han hade tagit lärdom av
Spitz och av de förnämsta slagskämparna bland postens
och polisens hundar, och han visste att det icke fanns
någon medelväg. Han måste segra eller bli besegrad
— att visa medlidande var svaghet. Barmhärtighet
existerade aldrig i uråldriga tider. Den skulle då ha
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
